Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattar ej det sanna, utan endast bilder och tecken samt tjänar till
att väcka förnuftet till verksamhet. Det kan afgifva vittnesmål med
afseende på delar af det hela, men ej om det hela själft. Med förnuftets
öga uppfattas naturens substrat[1], men det förnimmer dock endast
en sekundär verklighet, under det att förståndet förnimmer en primär.
Det förra ser solens ljus återspegladt i månen, det senare solen
själf. Förståndet är förbundet med bilder, men kan befria sig
därifrån så till vida, som det endast begagnar matematiska sådana,
och konstituerar då kategorier och slägtbegrepp, hvarunder
individerna grupperas[2]. Dess betydelse ligger däri, att det tager
reda på de hufvudarter af verklighet, som finnas i naturen, och
det kan komma så långt i denna sin kännedom om det konstanta i
de vexlande tingen, att naturens grundformer därigenom klargöras[3].
Det är den förmåga, som uppfattar idéerna eller de osinliga urbilder,
hvarefter såsom mönster verldsförnuftet frambringar och danar sina
produkter[4]. Dock uppfattar förståndet den högsta enheten endast
negativt, emedan det aldrig är så stort, att icke det kunde blifva
ännu större, hvaraf följer, att det ej kan adsekvat uppfatta det
absoluta, hvilket aldrig kan blifva större än hvad det är[5]. Men
vid detta kvarblifver dock något abstrakt och diskursivt. Det
absoluta måste fattas konkret och intuitivt, i egen och lefvande
form[6], hvilket sker genom anden. Därmed är äfven filosofiens
mål angifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
