Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Sedda såsom uttryck af Cusani inflytande på Bruno, ställas dessa
arbetens egentliga innehåll i sitt rätta ljus, hvaraf tydligen framgår,
huru föga dessa läror från vetensJcaplig synpunkt hafva gemensamt
med Leibnitz’ sansade och på stränga bevis grundade monadologi.
Bruno är med afseende på sin monadlära endast en pånyttfödd
pytagoré 6), Leibnitz är den nya tidens son, för hvilken individens
substans är förnimmandet och det hela ett system af andar.
Brunos lära om minimum och maximum är att söka i hans
arbeten: “De triplici minimo et monsura“, “De monade, numero et
figura" och “De innumerabilibus, immenso et infigurabili". Dessa
arbetens uppgift blir att uppvisa, huru det omätliga, det stora och
det lilla endast äro olika sätt, hvarpå varat uppenbarar sig, hvilket
dock under alla former alltid förblifver ett och identiskt, i det att
det än concentrerar än dilaterar sig 7 8
), eller, med andra ord, gången
af det hela blir att visa, huru minimum dilaterar sig eller progre-
dierar till maximum.
Minimum är tingens substans, materia, element, verkande
kraft och alt; det är punkt i utsträckning och storhet, atom i
kropparna och monad i mångfalden, hvilka alla äro oförgängliga.
Kroppens substans är den minsta kroppen eller atomen, liniernas
det minsta planet eller punkten s). Atomen betraktas dels negative,
dels privative. Negative är den af två slag, accidentel, såsom röst,
ton, synbar bild, och substantiel, såsom lif. Privative är den dels
det särskildas, dels det sammansattas första del9). Atom vidrör
ej atom, ej heller en kropp en annan, utan vidrörelsen sker medels
det helas eller delens terminus eller det yttersta10), hvilket är
punkten1). Från monaden öfvergår man till det fåtaliga, därifrån till
det flertaliga och slutligen till det oräkneliga och omätliga2). Utgångs-
6) Att Bruno insåg, hvilken Cusani ställning till Pytagoras var, framgår
af hans loford i Oratio Valedictoria. Se det föregående s. 9.
’) De monade. Praef. Jmfr härmed: In omni Serie, Scala, Analogia ab
Uno proficiscitur, in Uno consistit et ad Unum refertur multitudo. De triplici
minimo. p. 55.
8) De triplici minimo. p. 9. sq., 41.
’) P- 74, sq.
10) p. 85.
>) p. 86, 145.
2) p. 130. Nos per viam coincidentise dimensionum ad eorum quse
sunt in natura et circa naturam speculationem in hoc genere contendimus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
