Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
den motsatta sidan, i det vi fasthålla såsom fullkomligt riktig
Bartholméss’ åsigt, att dessa Brunos arbeten, hvilka länge gält föl-
en af källorna till Leibnitz’ system, tydligare visa den förres hän-
gifvenhet för Cusanus *). Ty väl kunna vi ej förneka, att icke i
dessa Brunos arbeten antydningar, närmande sig Leibnitz’ lära
finnas 5), men dessa tillhöra de i bunden form affattade utgjutelserna
och äro mera aningar och brottstycken än hufvudlära och vetenskap.
4) Bartholméss. II. p. 201.
s) Såsom ett talande exempel sammanställa vi:
Illam, illam tu te esse scias, mediumque tenere et
Extremum et cunetas partes sine partibus ullis,
Cujus vel minimum aut nullum est substantia corpus,
Quam non disoindet naturai ulla potestas,
Fulmina quam non attingunt, quam cuspide flamime
Non violant atomam, ceu nec primordia, queis est
Compactum corpus, quorum solum ordo locusque
Partisque officium semper variantur, et extat
Immnta omnino rerum substantia simplex.
Compositum porro nullum substantia vera est,
Sed quae componis, parsque ultima compositorum
Quae tu te Esdificas circum. Sic ergo videbis
Corpore te nusquam subiecto deteriorem,
Quod primum in nullum recidit prius, atque perenne est,
Nunc ibi, nunc hic integrans, ut nunc tua membra
Quae moveas, serie tibi quae certaque ministrent.
Nam, velut in physicis ample patelécimus, liinc est
Ortus vitai molisque adolentia nostrae
Ut cenfri in magnum exglomerat se expansio gyrum,
Conlectis atomis circum undique spiritus arclii-
Tectus se infuso totum moderatur, adusque
Tempus, quo exactis numeris vel stamine rupto
Corporis, in centrum redimat se, et inde per amplum
llecens se insinuet mundum; et hoc dicere mortem
Sueuimus, ignotam in lucem quia pergimus, et si
Persentire datur paucis quam vivere nostrum hoc
Sit periisse, mori hoc sit verae adsurgere vitae, etc.
(De triplici minimo. p. 11 sq.).
Videmus hinc, quodlibet corpus vivum habere entelechiam unam domi-
nantem, quae est anima in animali;––– — Omnia enim corpora rivorum instar
in perpetuo sunt fluxu, et partes aliae continuo ingrediuntur, alim egrediuntur.
––––– Atque ideo etiam nulla datur generatio, nec mors perfecta, rigorose
loquendo. Sunt enim evolutiones et accretiones, quas generationes appellamus;
quemadmodum involutiones, et diminutiones, quod mortem vocamus. (Leibnitz.
Opera. Genevte MDCCLXVI1I. p. 29).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
