Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
versura är ett enda, orörligt, oändligt, alt. Det rör sig icke i
rummet, emedan det ej har något utom sig, hvari det skulle kunna
röra sig, det blir icke alstradt, ty det finnes ej något annat vara,
till hvilket det skulle kunna längta’att utveckla sig; det kan hvarken
af- eller tilltaga, emedan det är oändligt; det kan ej erhålla några
andra egenskaper än dem, det har genom sig själft, ty det finnes ej
något yttre, hvaraf det skulle kunna afiicieias, det äi icke mateiia,
ty det är icke gestaltadt eller gestalthart, begränsadt eller begräns-
bart; det är icke form, ty det formar eller gestaltar icke något
annat; med ett ord, det står öfver alla relationer 1 °). Likasom talet
tusen i sig innefattar alla tal, som stå under det och på samma
gång. i fall det tänkes vara det högsta möjliga, är altets samman-
hållande enhet, likaså beskaffadt är ock det väsen, Bruno funnit,
i det att det i sig innehåller alt och dock själft är en enhet: det
mest upphöjda, enkla och absoluta väsen ’).
Men i och med finnandet af detta väsen anser sig äfven
Bruno hafva hunnit sitt mål. Aristoteles är ju störtad från den
höga ställning, han förut intog, ty hans logik har visats vara utan
betydelse för lösningen af filosofiens högsta problem, och hans meta-
fysik fann aldrig enheten, endast den vexlande, sig själf förstörande
mångfalden. Cusanus är uppstäld såsom filosofiens förnämste siare,
i det att hans lära visats vara den enda, hvarigenom den fulla
sanningen ernås, om också ej resultatet blir fullkomligt det samma.
Slutligen är äfven den ortodoxa teologien vederlagd, ty då trons
dogmer och naturens lagar hafva samma ursprung, det gudomliga,
är här den väg gifven, som teologien måste gå. Men då Bruno
tror sig’ hafva löst så vigtiga frågor, må man ej förundra sig
öfver eller hårdt bedöma den själfkänsla och segerstolthet, som
I framlysa öfver alt i hans arbeten. Han ansåg sig ju hafva nått,
hvad det pånyttfödda Italien eftersträfvade: upphöjdhet öfver an-
tikens tänkare, enhet med naturen och Gud samt frihet från
dogmernas bojor.
——––––––––––––––––––––––––––––––-
10) Opp. Ital. I. p. 280.
>) p. 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
