Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I filosofiens utveckling spåras olika strömningar. En,
representerad af Demokrit, Strato, Hobbes, Holbach, finner det sant
varande i materien, en annan bygger med Plato, Leibnitz. Boström
systemer, hvari förnimmelsen, vare sig såsom idée eller såsom
själfmedvetande, fattas såsom altings princip, en tredje, hvartill
Plotinus, Bruno, Spinoza, Hegel höra, söker förena enhet och
mångfald, natur och ande i det absolutas eget verksamma lif. Dessa
riktningar skola aldrig sakna representanter. Vid bedömandet af
deras lifsgärnings värde gäller det då att finna en norm, som, i det
den ej är ensidigt bestämd af hvar och ens särskilda ståndpunkt,
uppfyller det nödvändiga vilkoret för afgifvandet af en sansad
och opartisk dom. Men denna norm finnes i den ihärdighet,
hvarmed dessa tänkare forskat, den hängifvenhet, hvarmed de kämpat
för sitt mål, den själfuppoffring, hvarmed de sökt sanningen, och äfven
från denna synpunkt sedt förtjänar Bruno alt erkännande. Ty i
vetenskapen låg för honom det högsta, lifvet egde, hans
hängifvenhet var lika djup och omfattande som den forskning, hvaråt
han helt och hållet egnade sig, och hans själfuppoffring förde
honom till bålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
