Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Brunos metafysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
att hans polemik mot den förra träffar endast den formulering
däraf, som dels af Eleaterna dels af åtskilliga senare filosofer blifvit
faststäld *
4), hans lära om den senare ater helt enkelt innebär, att
negationen icke är ett rent icke vara, utan någonting, som lika
mycket är positivt eller liktydande med differens 5), ligger å ena
sidan en utveckling och ett klargörande af det sanna, som Bruno
i detta hänseende med sin skaldiska fantasi anat, å andra sidan ett
erkännande af, att motsägelselagen, sådan den af Aristoteles formu-
lerats, till sitt väsentliga tankeinnehåll för Hegel står fast. Cusanus
och Bruno fasthöllo altomfattenheten såsom det absolutas nödvän-
diga bestämdhet. Men motsatser ingå i denna allhet. Således måste
det absoluta i sig innesluta alla motsatser, hvarmed principium coinci-
dentise oppositorum var faststäld. Men motsatsen är af tvänne slag:
kontradiktorisk eller formel, konträr eller reel. Motsägelselagen har
med afseende på den förra motsatsen obetingad giltighet, emedan man
ej kan samtidigt tillerkänna och frånkänna ett och samma föremål
en och samma bestämning, och det är detta Cusanus och Bruno
ville framhäfva, da de lärde, att motsägelselagen i viss mån egde
giltighet. Vill man däremot i motsägelselagen inlägga den senare
betydelsen af motsats och tillämpa den på det absoluta väsendet,
bryter man mot den grundförutsättning, hvarifrån Cusanus och Bruno
utgingo, nämligen att altomfattenhet ingar i det absolutas begrepp.
I denna sistnämda betydelse af motsats saknar således motsägelse-
lagen tillämplighet på det absoluta. Det bristande hos Cusanus
och Bruno ligger däri, att de ej klargjorde skilnaden mellan formel
och reel motsats samt i stället för bevis för sanningen af coinci-
dentia oppositorum lemnade analogier och exempel. Äfven hos
Hegel gör sig en viss oklarhet gällande med afseende på dessa
begiepp, hvaiaf förklaras möjligheten af de inkast mot denna lära,
hvilka blifvit gjorda och nu, såsom skett, erhållit sin rättelse och
öfverbevisning 6).
ä) Borelius, J. J. En blick på den nuvarande Filosofien i Tyskland.
Stockholm 1880. s. 31.
5) Jmfr. Borelius J. J. Ueber den Satz des Widerspruchs und die Be-
deutung der Negation. Leipzig 1881. S. 28.
s) Jmfr. Borelius. J. J. Anmärkningar till Herbarts filosofiska system.
Calmar 1866. s. 40, ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
