- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
10

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ett “rendez-vous“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 —
att jag burit mig åt som en riktig fjolla, då jag redan väntat
öfver en hel kvart.
— Ah! . . . Nu börjar jag förstå . . . Ett missförstånd
har vållat hela denna fatala, smärtsamma, oersättliga försummelse
från min sida. Jag har uppfattat din korta hviskning i går
afton på så vis, att vi ej skulle mötas här förr än tre kvart
och då har du väl menat en kvart öfver åtta ... O, Jane
säg . . . Kan du väl vara så grym, att du nu, när vi stå vid
målet, stöter bort mig för ett misstag, som ju äfven den punkt-
ligaste skulle kunnat begå? . . . Hur kan ditt lilla veka hjärta
med ens visa sig så hårdt, ja, grymt?
Han ville hejda henne, innan hon nu stod i begrepp att
stiga ut i trappförstugan. Hon undvek dock hans hand med en
smidig rörelse och öppnade själf dörren, i det hon sade:
— Jag har länge nog riskerat att vänta er på denna högst
komprometterande plats . . . Den oro, jag genomgått denna
halftimme, vill jag aldrig mer lida . . . Derför skiljas vi, min
herre . . . Det skedda skall lära mig att bli visare för fram-
tiden . . . Farväl! . . .
Och liksom hinden flyr för den hvinande kulan ur jägarens
lod ilade den unga, förtretade kaptenskan Jane Brätte ut på
Sturegatan, hvars glänsande nyfallna snötäcke skimrade som
öfversålladt af millioner diamanter under det strålande månsken,
hvilket nu bröt fram mellan remnorna af rifna moln.
Den ståtlige hästgardesofficeren lämnade ej sitt byte. Han
visste att denna blyga hind redan var ’träffad, om också ännu
icke fäld. Han visste som allt för bepröfvad kvinnokännare,
att denna flykt måste hindras med hvad medel som helst. En
gång, men icke flera skulle hon gå inom skotthåll; nya locktoner
skulle hon aldrig följa.
Hack i häl var han efter henne. Han visste hennes väg:
Birger Jarlsgatan, Nybroplanen och Strandvägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free