- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
11

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ett “rendez-vous“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 11 —
Hade han icke åter fångat upp henne, innan porten till
numro 35 slöt sig bakom den flyende, skulle han aldrig mer få
hennes löfte om ett nytt möte.
Han kände henne bättre, än hon kände sig själf. Han
visste, att bakom denna skenbart lugna yta dolde sig en pas-
sionerad själ och ett blod, som kunde svalla af lidelse, blott den
rörande vinden en gång väl finge brusa fram öfver dess ännu
lugna yta.
Ännu litade han på sin makt öfver detta lugn. Och han
satte ej stunden för ett omkast på slumpen af den nyck, som
nyss glimmat fram och gifvit sig sken af att vara berättigad,
genom malheuren af en tillfällig felräkning på tiden för detta
deras första möte utom salongernas observerade tummelplats för
det lif, som gjort nöjena till gradmätare för tillvarons värde.
Först nu kom han att tänka på en annan fatal omständighet,
som denna kväll dref sitt spel med hans brinnande längtan.
Stockholm är icke Paris. Man går ej ogeneradt på kär-
leksmöten, klädd i uniform.
— Tusan så förargligt, mumlade han i det stegen något
saktades för att ej just här i kröken af den starkt trafikerade
korsningen mellan Hamngatan och Birger-Jarlsgatan stöta sam-
man med den flyende . . . Civil borde jag varit.
Och liksom omständigheterna genast velat bekräfta detta
hans mycket logiska tankeslut, hejdades han i samma ögonblick
af en likaledes uniformerad vapenkamrat, som med modernaste
skånsk accent hördes utbrista :
— Halt, mon ami. Du sträcker i väg för lösa tyglar, som
vore du ordonnans åt själfva f—n. Hvarthän?
— Tjänare bäste bror. Tusan så brådt, som du ser.
— Onödig ursäkt . . . Du durkar ju.
— Nästan . . . Pardon. Ett viktigt möte. Du förstår?
— Kärlek?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free