- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
15

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ett “rendez-vous“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 15 —
— Såvida icke någon af min mans kamrater.
— Lilla toka! Icke äro de på promenad så här dags och
på vintern, hvarken till eller från varfvet. Utom dess är dn
mer än väl skyddad af din höga krage och af min uniform.
— Det är just den, som jag tror kan ådraga oss mesta
uppmärksamheten ... O, hvad detta Stockholm i alla fall är för
en småstad.
— Du har rätt, Jane. Men man skall taga allt från den
sida, som är klokast.
— Det är just så jag vill . . . Och plikten liksom förstån-
det mana mig att ej spänna bågen för högt.
— Hvad menar du, älskade?
Hon hade stannat och lät drömmande ögon insupa all denna
af månsken försilfrade vinterkvälls friska skönhet. Lutad mot
räcket af den vackra bron nästan stirrade hon upp mot de
glindrande små ljusen der uppe på Söders amfiteatraliska höjder,
som nu Luna kysste till nattlig ro.
— Jane! Kom, du står och blir kall.
Och han lade hennes arm i sin, utan att hon gjorde en
rörelse för att hindra honom, när de nu kärleksdrömmande fort-
satte sin svärmiska promenad, glömska af de faror, som här
kunde lura på dem.
Man hade nästan hunnit slutet af den långa bron, då Jane
häftigt drog sin arm ur Kurts i det hon hviskade, nästan förla-
mad af förskräckelse:
— Ser du inte, att man helsar på dig?
Kurt hade vändt sig åt henne och märkte ej, hur en yngre
sjöofficer i samma ögonblick gjorde honnör.
J anes varning kom honom att nästan allt för tafatt besvara
den å andra sidan bron passerade mannens hälsning, samtidigt
med att han instinktmässigt placerade sig så, att den kortare frun
blef i det närmaste dold för den unge sjöofficerens nyfikna blickar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free