Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ett “rendez-vous“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
— Tusan så harmligt! mumlade han liksom mer för sig
själf. Du har rätt, Stockholm är en bondhåla.
— Ser du det. Tänk om han kände igen mig! Det var
min mans kusin.
— Evert?
— Ja visst. Skynda dig, så att vi i värsta fall kunna
komma öfver flottbron till Djurgården. Med spårvagnen är jag
sedan hemma på ett ögonblick och telefonerar derifrån till klub-
ben och säger åt Allan, att jag redan är hemma.
— Kvinnolist! mumlade Kurt, inom sig gillande hennes
förslagenhet. Ett dylikt telefonbud skulle genast bevisa hennes
alibi, för den händelse att kusinen verkligen känt igen henne.
— Otroligt är det, fortsatte han, att han såg, att det var
du . . . Men i alla fall är ditt förslag värdt en Evas dotter . . .
Kom då, så skynda vi.
— Vi? . . . Nej jag tackar. Du vänder om nedanför sko-
lan . . . Hvem vet. Vi kunde råka ut för värre möte än den
der pojken.
— Och detta skulle således bli allt af vårt första möte på
tu man hand?
— Kedan för mycket, svarade Jane oroligt.
— Nå väl! Nästa gång skall jag . . .
— Farväl. Skynda dig . . . Det kommer någon der uppe
vid Kanonièrekasernen.
— Jane!
— Nå! Jag dör af oro.
— En kyss . . . Jane! Jane! . .. . Du måste! . . .
Hon slet sig smidigt lös ur den arm, som hastigt lagt sig
kring hennes smärta lif och ilade från honom, fort som tanken.
Skulle han åter förfölja henne?
Passionerna, kärleken — och det otillfredsställda hopp, som
förverkligandet af detta möte manat fram att få säga henne allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
