Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ett “rendez-vous“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
— Beror på . . . Hä hä! Lösen?
— Frisk luft!
— Godt! Då nöjer jag mig med att ta löjtnanten som
“god pris“ till inloppet af “Grand“. Hä, hä! ... Så kan jag få
ett stöd, ifall mitt gamla skrof skulle få lust att kantra på den
här förbaskade landbacken.
Vår unge hästgardesofficer fann för godt att hålla god min
och upptaga den fryntlige amiralens begäran om konvoj såsom
en indirekt befallning. Men han kände sjelf, att de svar, han
gaf på den gamle sjöbussens frågor om ett och annat af mer mi-
litär natur, voro både osäki a och tankspridda. Hans tankar voro
också på helt annat håll och rörde sig nu kring det fatala öde,
som kommit honom att snarare förlora än vinna en drabbning,
af hvilken han på förhand påräknat så mycket.
Hade icke amiralen hållit honom så bastant om armen, så
att han nu nästan — icke blott figurligt taladt — kände sig
såsom fånge och tagen god pris, skulle han helt visst ännu en
gång låtit den vilda jagten gå lös. Och han förbannade ödet,
som drifvit honom att välja just en sådan passage som Skepps-
holmsbron till kärlekspromenad med just en hustru till en sjöofficer.
— Löjtnant Silfversporre.
— Ja, amiraln.
— Ni är så förbaskadt dyster i kväll. Tyckte jag rätt,
lät det som ni suckade.
— Suckade? I så fall var det bara en influensattack.
— Ja, den ja! Det ha vi också den förbaskade ryssen
att tacka för.
— Ryssen ? ... Ja . . . Ja visst , . Ryska snufvan, me-
nar amiralen, syarade Kurt med ansträngning att lölja med i
den utläggning af helsotillståndet inom Stockholm, hvilket nu
.hotade komma under debatt. . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
