Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kvinnas seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 —
Det var nu så tyst, att hon kunde höra sin egen andedrägt
arbeta med tyngden af en lungsjuks kamp efter luft . . . Hon
vågade ej röra sig, ej draga sina blickar från synen och vända
dem inåt det upplysta kabinettet, af fruktan att der se synens
dubbelgångare eller en lika förskräcklig dimbild af den andre
— af frestaren — Kurt.
— Hur dags kom ni hem?
Jane spratt till vid denna dofva röst, som om hon vaknat
ur en ohygglig dröm.
Skuggan hade vändt sig något och visade således ändå en
yttring af lif.
Hennes förra ängslan byttes i en ny. Kampen med spö-
ken, vore väl den värre än med en man, hvars misstanke om
hennes brott hade vaknat?
— Jag sade ju det i telefonen . . . När kom du?
— Nyss.
— Så tyst, att jag ej hörde det?
— Tror nog det . . . Det var helt visst behagligare tan-
kar än de på mig, som gjorde dina hörselnerver svagare än
vanligt.
— Hvad menar du? . . . Du talar i gåtor . . .
— Hvilka du har lösningen till . . . Hur dags kom du hem?
Åter denna fråga, mer tvingande än nyss och despotiskt
befallande trots det sänkta tonfallet.
Kriget var alltså förklaradt.
Bestämdt visste han något. Eller tänkte han börja sitt
anfall med en djärf öfverrumpling, för att redan vid första an-
loppet få henne att kapitulera?
Men hon var kvinna . . . List går öfver förstånd.
Utan att svara drog hon sig tillbaka till salen för att ej
låta det pinande mörkret i boudoiren öfverraska hennes svaga
stridskrafter vid en ögonskenligt förestående första drabbning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
