Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kvinnas seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 37 —
— Menar du jag? kom svaret, som alltid frågande, då
kvinnan vill vinna tid. I rösten låg ingen oro, men en djup
fond af förvåning.
— Naturligtvis! . . . Eller kan du upptäcka någon annan
än vi två här i salen?
— Jag har icke passerat den bron på hela vintern.
— Inte?
o
Ater det ironiska tonfallet med den snärjande blicken.
Hon fortsatte med vilja att verka kraft:
— Man brukar ej göra sådana promenader efter ett varmt
karbad denna tid på året.
— Alldeles riktigt . . . Det är derför, jag tycker det vara
så besynnerligt, att just du skulle göra det, som jemt klagar öfver
dina ömtåliga nerver.
— Allan! . . . Dina ord kunna tolkas som en förolämp-
ning . . . Jag har icke gått öfver Skeppsholmsbron denna
kväll, icke ens en gång på hela vintern . . . Hörde du ej, att
jag sade det.
— Hvad man säger, är icke alltid ett exakt uttryck för,
hvad man tänker.
Hon skrattade hånande:
— Kanske du menar, att jag gått i sömnen?
— Något ditåt, om du så vill ... Jag skulle endast vilja
tillägga ett litet ord, som närmare bestämmer arten af denna sömn.
— Och det vore? frågade Jane något osäkrare på målet.
— Pliktens . . . Alltså, pliktens sömn.
Jane kufvade en darrning, när hon nu drog sina amorin-
läppar till ett nytt leende och svarade:
— Du älskar, att i kväll visa mig en alldeles ny sida.
— Då äro vi lika . . . Om också arten af dessa nya si-
dor divergera betydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
