Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. En kvinnas seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Af mig? . . . Också ett nytt framsteg för kvinnan å
emancipationens fält.
— Jane! . . .
— Nåå! . . . Hnr var det med Evert:? . . . Såg nan
mycket bedröfvad ut? . . . Han är ju så ung ännu . . .
— Men du är yngre och . . .
— Prestbetyget och dopattesten såga så . . .
— Jane!
Rösten hade närmat sig orkan.
— Mår du inte bra,?
— Hvem hade du med dig på don der promenaden.
— Mitt lugna samvete, och vissheten, att badet gjort mig
godt.
— Orm!
Jane reste sig.
Hennes ögon mötte makens gnistrande blickar med en
ironi, som kom hans våldsamhet att sjunka samman.
Han kände, att slaget var förloradt. Kanonerna hade gått
varma, och ammunitionen var redan bortskjuten. Af alla skott
hade han ej gjort en enda träff, som kunde anses vara effektiv.
Hon gled undan som en ål, och låg ännu stolt flytande på spe-
geln af oåtkomlighetens vida hal.
Skulle han då verkligen halva bedragit sig^
Var Everts historia om, att han mött Jane med en löjt-
nant vid lifgardet till häst en lögn !
Och hvilken löjtnant?
Kurt kände dem alla.
Kanske var allt endast lumpet skämt, ett uselt, nediigt gyckel
med hans känslor som make, som égaré al denna kvinna, hvars
blickar alla män tycktes fika efter, som tjufven efter vaxaftrycket
af kassaskåpets hufvudnyckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
