Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade icke heller räknat fei. Den aning, som ett
ögonblick smugit sig fram och hviskat i hans öra, att just Kurt
— husets vän — kunde hafva varit löjtnanten, som promenerat
med Jane på Skeppsholmsbron i svärmiskt månsken, dog allde-
les bort, då han såg och hörde dem båda vid frukostbordet.
Helt visst var det hela endast ett misstag — men ett för-
argligt sådant — af den närsynte kusinen. — Janes hela upp-
förande tydde derpå, och väckte en underström af nästan lidelse
för denna kvinna, som han i ett svagt ögonblick så kunnat misstänka.
Ett ypperligt tillfälle erbjöd sig nu att sona den öfveril-
ning, som han låtit komma sig till last gent emot sin lilla oskyl-
diga maka.
Det trista enahanda lif de båda fört en längre tid — dels
i hemmet, dels i den ganska inskränkta krets af bekanta, hvar-
med man slutit umgänge — borde vinna i luft och ljus. Kunde
grefvinnan v. Hasenyl, hvars bekantskap man gjort i Marstrand,
bidraga till att lilla fru Jane blef presenterad vid hofvet, skulle
han, den svartsjuke maken, icke längre sätta sig deremot. Hon
skulle derigenom komma ut i leken, som man säger, hon skulle
få vidgade vyer och ej i förtid tyna bort såsom en med äkten-
skapet afskuren ros, satt i glas mellan fyra väggar för att kan-
ske endast en kort tid fägna makens egoistiska ögon.
Han tyckte själf, att detta var mycket vackra och filantro-
piska tankar. Och han beslöt att genast realisera dem, utan
att ens ett ögonblick offra en tanke på, att det var han själf,
som hoppades draga största revenyn af dessa förändringar. En
alldeles ny tid skulle dagas, en tid, som skulle bryta udden af
alla de små missräkningar, som han trott sig finna i det ännu
relativt unga äktenskapet, om man såge det med sekelslutets
nervösa ögon.
Evert] hade gått för en god stund sedan, nästan omedel-
bart efter löjtnant Silfversporre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
