- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
66

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60
saktmod i rösten . . . Du är ännu ett barn . ! . Fast du är
gift, anstår det dig ej, att låta din mor — låt vara styfmor —
kastas i vrån som en gammal utnött toffel.
Denna ingress hade Jane hört många gånger, sedan hon
blifvit Allans maka. Nu ägde den ej ens nyhetens retelse,
hvarför hon sorglöst fortsatte med studiet af sidenprofverna,
utan att ens bevärdiga sin styfmor med en blick.
— Ser du, min Hicka, fortsatte öfverstinnan med större
eftertryck . . . Ja, jag säger flicka, fast du är gift ... Din
far sade alltid: — Håll ögonen på Jane, om jag skulle falla
ifrån. Hon är en god, men på samma gång en själfvisk natur,
som . . .
— Bör behandlas likt ett vax mellan förståndiga fingrar,
och så vidare, och så vidare . . . Jag vet det der, albröt Jane
otåligt, då hon märkte, att den vanliga ingressen icke skulle af-
kortas det minsta . . . Men hvad vill mamma nu? Fatta dig
kort för en gång.
— O, den nngdomen !... Dårskap, flärd och ytlighet.. •
När jag var vid dina år, då hade man ålderdomens ord som ett
rättesnöre, hvilket man ej ens ett ögonblick tänkte på att icke
hörsamma. Nu går ungdomen som de stora gåsungarna ; och
hvad blir följden? Jo, helt enkelt den, att . . .
— Jag kommer att taga hvit balkappa, afbröt Jane ej utan
sarkasm och till öfverstinnans stora häpnad, alldenstund det
aldrig förr händt, att Jane — ens som gift — vågat atbryta
sin styfmor såsom hon gjorde denna dag.
— Vivi! sade hon med en flammande blick öfver monoc-
len ... Se till, att våra saker bli i ordning ... I morgon
resa vi hem.
Detta var icke Vivis plan. Icke öfverstinnans heller. Ty
fast hon icke här i hufvudstaden såsom vid Kungsör var den mest
framskjutna personen, älskade hon Stockholm med ett slags för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free