- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
67

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 67 —
näm idolatri, och hade nu kommit så långt deri, att hon på
vårsidan ämnade slå sig ned i hufvudstaden till döddagar.
Till grund för detta låg nog också den riktiga tanken, att
Yivi snart borde göra ett parti. Hvilket hade den omtänksam-
ma modern också förutsett.
Det var för att preparera denna viktiga affär, som de båda
nu kommit till staden.
Yivi tycktes hafva en invändning mot moderns order om
inpackning för hemresa. Yisligen teg hon emellertid och afvak-
tade vidare detaljer. Dessa uteblefvo och Yivi tog då saken
som icke ens nämd.
Till öfverstinnans synnerliga förargelse syntes emellertid
unga fru Jane icke vilja släppa detta delikata tillfälle att bli af
med släkten, som nu kommit mer olägligt än vanligt.
Hon var alltför intresserad af ämnet att vilja låta det
själfdö utan vidare.
Med ett lugn som om det gällt nytt ryggtäcke åt öfver-
nans mops sade hon:
— Om mamma tänker resa i morgon, är det väl bäst att
jag låter Fina . . .
— Besvära dig inte alls ! Du vill bli af med mig och du
skall få bli af med mig.
— Kära mamma, inte menar jag så . . . Du sade ju
nyss, att . . .
— Och jag ämnar stå vid mina ord . . . Du känner mig
- . . Men i morgon går det icke för sig . . . Yivi och jag
hafva ännu åtskilligt att ordna med här, innan vi få resa hem
till vårt lugna Kungsör . . . Jag hoppas därför att du ursäktar. . .
— För all del! . . . Mamma hörde ju, hvad Allan sa’,
när mamma kom? Och han bestämmer ju allt.
— Just så, mitt barn! . . . Det är en ung kvinnas pligt
att i allt vara sin man underdånig, afslutade öfverstinnan denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free