Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71 —
— Du är kär, Yivi!
Tystnaden bekräftade hennes misstanke. Det ges ofta till-
fällen, då inga svar äro alla svar.
Rodnaden, den oroliga, tårdränkta blicken, och det in-
sjunkna bröstets korta och tvära rörelser, då det höjde och
sänkte sig vid andningen, lät Jane förmoda, att de känslor, som
nu bestormade Vivi, voro allvarsamma nog.
Hon lade sin hand smekande på Vivis kind, när hon med
värme i rösten fortsatte:
— Och mamma vill icke?
— Jo, jo! Det är just hon, som vill detta parti.
— Såå? . . . Men icke du?
— Jo, Jane! Också jag . . . Men . . -
Och hon lutade sitt hufvud mot den yngre men i kärlek
långt erfarnare systerns sköte. Och hennes tårar föllo strida.
Nervöst darrade hennes späda lemmar, och krampaktigt var det
grepp, som hennes armar nu fått om Janes smärta lit.
Med lätt hand smektes hennes mörka hår af den unga
frun, som ännu aldrig sett ett sådant utbrott af kärlekens li-
dande. Hon hade situationen klar för sig.
Modern och dottern ville, men han, den utsedde, ville icke.
Detta var ju klart som dagen. På samma gång som det just
var det svåraste fallet af alla.
Kanske funnes det dock någon möjlighet? . . .
Jane älskade sin styfsyster som hvarje annan kvinna, hon
såg lida. Vivi hade lagt sina känslor till hennes beskådande
och hon — Jane — var icke den, som afvisade en nödstäld vän.
Minnet af allt smågnabb, som i talrik mängd fans mellan dem
båda, bleknade för stundens varma känsla af systerligt delta-
gande.
Råd ville hon gifva. Kunde hon göra något mera, vore
hon också genast beredd till detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
