- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
72

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 72 —
— Är du då alldeles säker på, att han ej besvarar dina kän-
slor? började hon sina undersökningar.
— Ja, Jane! Jag tror det nu. Mamma har visserligen
ingenting sagt, men ... ’
— Mamma? . . . Det är väl icke hon, som skall bestäm-
ma den saken, lilla toka? Ar det hon, som skall fria?
Jane kunde, trots det sorgliga i situationen, ej hindra ett
leende öfver den gamla tärnans naivitet.
Vivi märkte detta och svarade under snyftningar:
—- Håna mig icke, Jane! . . . Du vet ej, hvad jag lider.
Du har alltid fått, som du velat, du är älskad och du lefver ett
lif, fullt af sol och värme, men jag . . .
Janes drag blefvo allvarsamma.
Systerns kritik var ytlig, men den var sann, efter hvad
världen dömde. Hon skulle haft lust att bevisa för Vivi, hur
falskt man kunde se vissa saker här i lifvet, och hur falskt man
äfven kunde spela lycklig. Men det var icke Janes sätt att
lindra andras smärta med att duka upp sina egna lidanden och
missräkningar.
När Jane gaf hjälp, var det med gladt ansikte och med
en hand, hvars tryckning kändes varm af förnöjelse.
Hon slog sig ned på stolen bredvid Vivi och torkade hen-
nes tårar med sin lena, spetsprydda näsduk i det hon sade:
— Se så! Var inte pjunkig längre, min kära Vivi. Du
blir nog lika lycklig som jag, ja lyckligare, om bara tiden får
ha sin gång. Tala nu om för mig allt, som rör ditt hjärta i
denna sak. Kanske skall detta gifva dig både lättnad och nö-
dig styrka.
Vivi hade återhämtat sig vid dessa ord
Hon kände en brinnande längtan att få lätta sitt hjärta,
och hon trodde sig nästan kunna vinna ännu ett hopp just ge-
nom den, åt hvilken hon nu anförtrodde sina bekymmer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free