- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
74

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74 —
det käns, att alltid hafva gått i ledband, alltid nödgas foga mig
efter mammas vilja och att icke en sekund töras tänka en tan-
ke, som jag sedan vågar realisera, utan att först höra hennes
råd . . . Då skulle du . . .
— Se så !.. . Yar nu förnuftig . . . Det är väl i alla
fall du, som skall gifva det sista och afgörande svaret på den
fråga, hvilken gäller din framtid som en annans maka . . .
Vi lefva, gud ske lof, icke längre i en tid, då föräldrarne kun-
na tvinga sina barn att taga den, de icke vilja ha.
— Inte? . . . Du själf då, för att nämåa ett exempel . . .
Du var ju icke alls med på det parti, pappa ville att du skulle
göra . . . Jane, mins du icke, hur mamma? . . .
— Jo, jag mins . . . Men det var något helt annat med
mig ... Jag ... jag var ju icke kår i någon annan . . . den
tiden . . . det vill säga . . . förstå mig rätt . . . det gjorde
mig totalt detsamma, om jag tog Pål eller Per, bara mamma
och pappa voro med på saken. Jag . . .
— Och så lättsinnigt ka& du nu tala om kärleken. Du,
som dock är så lycklig . . . Men kanske just derför. Det man
har, det saknar man icke.
— Du har rätt, Vivi . . . Det saknar man icke.
Det kom ett underligt tonfall i Janes röst. Var det verk-
ligt menadt, hvad hon sade och som Vivi hade tänkt det? El-
ler ians det en annan tanke derunder?
Vivi tyckte så, och det låg också en stum fråga i den
blick, som hon nu riktade på sin halfsysters något bleka drag.
En stund af tankfull tystnad hade inträdt. Det var ett
lugn, hvilket bådade en oro, som båda anade, men ingen kunde
afvärja.
Vivi bröt tystnaden. Hon kunde ej återhålla den känsla
af deltagande, som gripit henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free