- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
73

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73 —
Rösten lät också klar och sansad, när hon började, under
det att fingrarne mekaniskt böjde och vredo sig för virknålens
passage genom spetsens stolpar och maskor.
— Som du vet, har mamma länge bråkat med mig, att
jag skulle gifta mig. Friare ha ju icke heller saknats. Men då
jag allt för väl sett, att det är hemgiften och icke mig de sätta
ifrämsta rummet, så ... så har jag alltid sagt nej till deras
anbud . . . Men i våras,då vi voro här i Stockholm, fick mam-
ma den fixa idén, att jag innan årets slut skulle vara gift, åt-
minstone förlofvad’. . . Och hon pinade mig så — du vet,
att mamma kan vara envis — med sina så kallade planer, att
jag till slut gärna gift mig med hvem som hälst, bara för att
få vara i fred för allt detta ideliga bråk.
— Ack säg icke så, kära Yivi! Du vet icke . . .
— Jo, förall del . . . Resten anar jag nog . . . Men
det blir väl alltid någon råd med den saken också ... När-
man icke gifter sig af kärlek så ... så blir det inga missräk-
ningar. Det der kan jag nog fatta.
— Nåväl! ... Så bief du kär?
— Ja, fortsatte Vivi lugnt med blickarne på sin virkning
. . . Löjligt nog kom Amor äfven till mig. Men den gången
träffade hans pil bara ett hjärta.
— Och detta var ditt?
— Det var mitt . . . Allt borde dock ha varit bra, bara
den, som jag fått tycke för, åtminstone haft en varmare känsla
för mina — pengar. Men icke ens detta kunde jag spåra i
hans föröfrigt alltid förekommande och artiga sätt både mot
mig och mamma.
— Mamma! Mamma! Hvarför skall du då alltid röra in
henne? Du är väl nu gammal nog att tala och handla för
dig själf! . . .
— Jane! . . . Förebrå mig icke . . . Om du visste hur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free