Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Hopp och visshet äro fiender, Vivi. Men så länge du
har kvar hoppet, är dock icke allt förloradt.
Och hon ämnade gå, oberörd af den ängsligt frågande
blick, som halfsystern gaf henne.
Var det en slump, som då fogade det så, att de båda
halfsystarna redan nu skulle ställas öga mot öga med den man,
som fångat bådas hjärtan?
— Förlåt, mina damer! . . . Jag stiger på oanmäld. Men
dock med muntliga kreditiver från husets herre.
Det var Kurt, löjtnanten, hustruns frestare och lialfsy-
sterns afgud.
Blod kom öfver Yivis bleka kinder. Blod färgade äfven
fru Janes persikolena hull.
Han stod ännu kvar der i dörröppningen till salen, och
hans blickar sökte vexelvis hustrun och den bedagade jung-
frun.
Såg han sin seger? Om han gjorde det, behöll han
öfvermodet inom sig. Ytan visade endast världsmannens pole-
rade artighet, när han räckte fru Jane sin hand.
— Förlåt mig! Jag visste ej, att damerna voro så fullt
uppe i valet af allt för öfverflödiga prydnader, som jag nu kan
se af dessa profkartor, hvilka göra mig afundsjuk, på min ära,
mina damer.
Och han bugade sig för Vivi utan att bjuda henne han-
den samt sade:
— Öfverstinnan ber mig helsa, att tiden nu är inne att
åka till teatern. G-eneröst som alltid har hon offrat en biljett
åt mig, ovärdige.
\ ivi var icke filosof. Hon kunde icke heller maskera sina
känslor. Glansen i hennes blickar och skyarna, som drogo
öfver hennes kinder, vittnade om den lycka, hvilken hon trodde
sig gå till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
