- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
77

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Fru Janes får längre tömmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77 —
Det var dödens vinge hon kände vid dessa halfsysterns
jublande ord.
Det var endast detta som behöfdes för att bringa henne
— Allans maka — till insikt om, att hon aldrig älskat den, med
hvilken ödet, påtryckningar och en lättsinnig likgiltighet för
framtidens kraf hade förenat med band, som visserligen ej voro
romerskt-katolskt olösliga, men hvars slitande i alla fall måste
väcka till lif varulfven, som lurade — skandalen af en skils-
mässa.
Den lyckliga Vivi — lycklig öfver tanken, att guldet stod
öfver kärleken, kärleken vid seklets slut — hade- ej märkt den
plötsliga blekhet, som dragit fram öfver Janes kinder.
Hennes längtan stod efter hjälp i den svåra fäjd, hon nu
var beredd att öppna, fäjden om en mans vankelmodiga hjärta.
Kärleken, som aldrig förr klappat med oro och längtan i hen-
nes bröst, hade med ens gjort sitt intåg, lurande, smygande,
famlande och med bäfvande fruktan till visir.
Så kommo Janes ord likt ett väckande härskri, en bull-
rande fanfar.
Hennes guld — den fula, gamla flickans guld — skulle
kullkasta alla hans tvifvel . . . Blott för att inför världen få
kalla denne ståtlige man för sin make, ville hon offra allt,
guld, frihet och lycka. Offret var knappast så stort. Frihet
och lycka hade hon ju aldrig egt.
— Jane! sade hon, sprittande upp ur sina drömmar . . .
Du har gifvit mig hopp . , . Nu måste du äfven gifva mig
visshet.
Jane drog undan den hand, som halfsystern ville fatta . . .
Hon reste sig långsamt, men med fast beslutsamhet i hela sin
varelse. De ögon, som nu mötte Vivis soliga blickar, voro in-
tetsägande likt tonfallet i hennes röst, när hon svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free