- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
102

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 102 —
var nog för henne att se, huru Kurt riktigt frossade af att få
hämnas. Gerna hade hon genast gått ur dansen, hellre än att
hafva honom hack i häl efter sig kanske salen rundt. Men hon
insåg mycket väl, att detta skulle gjort Kurt ännu mera tillfreds-
stäld. Bäst vore, att här låtsas, som hon icke alls såge honom..
Det gick, som hon trodde. Kurt höll sig med sin dam
oafbrutet i Janes närhet. Hvarje liten sväng, som häradshöf-
dingen, hvilken var en ypperlig dansör, måste göra för att slingra
sig fram mellan massan af dansande par, förstod Kurt att
följa efter.
Jane rasade. Allt hennes blod brann. Dansen blef nu för
henne något automatiskt, något rent mekaniskt, som med sin
envisa taktfasthet endast gjorde henne mer och mer irriterad..
Mer än en gång kände hon, hur hennes klädningssläp svepte
sig mot Kurts ben, och hvarje sådan beröring blef lika många
styng i hennes hjärta. Slutligen blef hon så marterad af denna
påtagliga förföljelse, att hon, flämtande af ansträngning, insåg
sig icke kunde stå ut längre.
Hon bad att bli förd till fönsternischen.
Häradshöfdingen såg öfverraskad ut. Man hade ju ännu
knappast hunnit kring halfva salen, och han visste, att kapten-
skan Brätte allmänt var känd för sin stora uthållighet på ba-
lerna.
— Vi taga väl hvarfvet ut? frågade han.
— Nej, nej ! Jag orkar icke. Var god för mig ur dansen.
I samma ögonblick, som kavaljeren lydde denna uppma-
ning, träffades Jane af Kurts blick.
Hon kände, att hon var besegrad. Hon anade också, att
detta hennes första nederlag ej skulle bli det sista . . . Kurt
var henne en fullt vuxen motståndare. Han stred också med
samma vapen som hon. Faran vore dock, att hans vapen voro
skarpare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free