Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 104 —
han ensam tagit plats med sin fru, alldeles ensam, märkvärdigt
nog, all den stund vid de andra borden rådde fullständig trängsel.
Fåfängt hade han sett sig om efter löjtnant Silfversporre
och mer än en gång bedt sin maka att hjälpa till med denna
spaning. Kyligt hade hon svarat, med tankarna fulla af hvad
som nyss passerat:
— Det är väl hans skyldighet att passa på oss, och icke
vår att se till, hur han har det . . . Yärdskapet hör icke oss
till i afton.
— Nej, visserligen. Men jag tycker, att det vore trefligt,
om vi vore en till vid bordet.
— Du ledä således att supéra ensam med mig?
Frågan lät hvass och blicken, som åtföljde den, visade
tydligt missnöje.
— Nej, det vet du väl, svarade Allan med vänligt ton-
fall, i det han gaf sin vackra hustru en smekning . . . Du är
förtjusande; just som jag helst vill se dig; ehuru hellre i
nos chambres séparées.
— Jag undanber mig några klubbartigheter, instuderade i
officersmessen.
— Hvad menar du? Är du misslynt igen?
— Ja.
— Och ändå har du fullständigt fått din vilja fram? Du
borde hålla mig räkning för allt besvär, jag här haft att göra
dig till viljes.
— Det gör jag också . . . Men nu är jag trött . . . Man
kan misstaga sig både på det ena och andra här i världen.
— Eller vara nyckfull till öfvermått . . . Jag tycker det
här smakar riktigt bra, om jag skall säga min mening.
— Såå? Förvånar mig verkligen. Yårt kök är då fullt
jämförligt med hvad som presteras här — åtminstone hvad man
bjuder på i kväll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
