- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
108

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—-r-JÇT3—- nar »CT
— 108 - -
— Såg du inte henne då?
— Hvilken?
— Kors så besynnerlig du är. Ni kvinnor bruka väl aldrig
släppa ett sådant tillfälle till kritik. Såg du icke, att Kurt all-
deles nyss gick här förbi i sällskap med öfverstelöjtnant de las
Spinolas, spanioren, och dennes dotter, mrs O’Brin.
– Mistress O’Brin. Yar det den der mörka?
— Kreolskan, skulle man kunna kalla henne. Och så titu-
leras hon äfven mer familjärt, till och med inom corps diplo-
matique . . . La belle créole . . . Hon är verkligen hänförande.
— Jaså . . . Nå gerna för mig, svarade Jane, ej utan en
ganska märkbar satirisk anstrykning.
— Kurt tyckes vara i sjunde himlen. Såg du inte, hur
han skrufvade sina knäfvelborrar och kastade med ögonen?
— Nej ! Det såg jag verkligen icke, svarade Jane med
ett hugg i sitt hjärta . . . Tycker du icke, att det kan vara tid,
att vi åka hem snart?
— Hem? Kära Jane, hvad kommer åt dig? Du sade
ju nyss, att hela ditt program var fulltecknadt. Du skall väl
åtminstone icke försumma attachén, som var nog artig anhålla, att
som en stor grace få motse ett nummer i ändra afdelningen, då han
o
ej kunde få en dans med dig i den första? Åtminstone för
min skull vill jag bedja dig om, att ej . . .
— Du befaller mig således, att dröja här längre, än jag
vill, än jag står ut med?
— Befaller? Konstigt uttryck i sanning.
— Hvarför det? Skulle min vilja möjligen störa vårt
vänskapliga förhållande med en främmande stormakt så . . .
— Jag ber . . . Dylikt skämt är alldeles för malplacé i
denna millieu.
Och han reste sig från bordet, i det han tilläde:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free