Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WWWItftW+HHij
förde tillbedjare, alla färdiga, att på hennes minsta vink störta
sig till hennes fötter, likt den österländske slafven, då den en-
väldige despoten nalkas. Hennes ögon, mörka som natten, men
en natt med flammande glöd under den vackra ytan, mötte dri-
stigt utmanande hvarje man, som hon bevärdigade med en blick.
Men på samma gång som dessa svarta diamanter kunde bränna,
var det äfven ett visst kylande och frånstötande något deri,
ett visst “noli me tangere“, som bjöd den berusade dyrkaren
att retirera hällre än brinna upp. Hennes byst var icke smärt
och smidig som Janes. Jane var en Venus. Denna kvinna var
en Juno, men dock en Juno med grace, och fullt motsvarande
antikens skönhetsbegrepp. Den rika barmen, som endast med
möda syntes låta sig fängslas af dräktens sparsamma öfverplagg,
stod i full harmoni med de blottade skuldrorna och de fylliga
armarne, kring hvilka de höga handskarna sutto som gjutna.
Helt visst voro de öfverdådiga briljanter, som smyckade denna
kvinnas marmorhvita hals, alldeles onödiga för att höja dess
skönhetsverkan, liksom äfven det praktfulla diadem, som prydde
hennes hjässa syntes förblekna, då dess glans kom i motsättning
till reflexerna från det rika, blåsvarta håret. Under ett par
sinligt välformade och blodfulla läppar blänkte utan uppehåll
ett par tandrader, som kunnat komma en negress att blekna af
afund, liksom den fint bågade näsan var egnad att väcka för-
tviflan hos äfven en skulptörernas mästare.
— Men så säg då, Jane! utbrast Allan, sedan han — fast
med helt andra blickar än sin hustru, betraktat denna kvinna,
med hvilken Kurt nu var inbegripen i som det tycktes en myc-
ket angenäm “flirt“ — Är hon icke förtjusande?
Jane spratt upp som ur ett rus af vilda lidelser, ett rus
af hat, väckt af de känslor, som göra englar till demoner. Ton-
löst frågade hon:
— Förtjusande? Hvad menar du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
