- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
115

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115 —
Skildes från honom vid entréen, och då syntes han frånvarande
i både tankar och ord.
— Jaså, svarade Jane kyligt. Nå, det intresserar mig då
egentligen ytterst litet.
— Dansade envoyén bra?
o
— Aja! Så der . . . Han var odräglig med sina krystade
artigheter. Han bad om sin compliment. — Redan efter första
hvarfvet måste jag stanna, och vi kommo sedan i språk med
grefvinnan von Hasenyl. — Der lämnade jag honom för att
söka upp dig. — Nu vill jag hem. Så fort som möjligt . . .
— Tusan så förargligt, att jag ej kunde få tag i Kurt. — ,
Kommer på ögonblicket, min engel. Stanna här. Om en minut
är jag åter till din tjänst . . .
För Kurt hade den korta stund, som detta ordskifte egt
rum, varit som en hel, liten evighet på sträckbänk. Gerna
hade han, då Jane och Allan börjat tala med hvarandra, velat
glida fram ur sitt bakhåll. Men nyfikenheten öfver, hvad de
kunde hafva att säga om honom, som ju genast kommit på tal,
höll Kurt kvar; och dertill var tiden ju redan försuten, så vida
han ej velat visa sig som en mindre nogräknad lyssnare.
Nu var han åter vid en vändpunkt.
Tiden hastade. Endast ett ögonblick hade han att räkna
på, ett gynsamt ögonblick, bara han genast grep det i flykten.
Dristigt drog han undan gardinen och trädde fram.
Jane hade hört hans steg och vände sig om med alla tecken
till förvåning och oro.
Hon syntes i begrepp att fly undan. Men innan hon ens
hunnit att gifva det minsta uttryck åt sin öfverraskning i ett
utrop, en fråga eller en förebråelse, hade Kurt redan stuckit
biljetten i hennes hand.
Jane blef först blossande röd, sedan blek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free