Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. En fönsternisch i “Hvita hafvet“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 —
ens kasta en blick på Kurt, då denne nästan smygande nalkades-
det fönster, der han vid balens början stått försjunken i underliga
drömmar.
Den oro, som — något sällsamt nytt för Kurt — hade
fått makt med hans hjärta, manade honom, att göra sig så osyn-
lig som möjligt. Och vi finna honom derför nästa sekund i det
närmaste dold af det väldiga fönstrets gardindrapering. — Den,
som ej visste, att han nu befann sig derbakom, skulle i hastig-
heten ej kunnat observera honom.
Mekaniskt hade han dragit upp den lilla tillskrynklade bil-
jetten ur sin ficka och synade nu dess utanskrift “Tillhanda“
med en noggranhet, som trodde han sig af detta lilla ord redan
hafva säkerhet för att få den fram till dess fagra mål. Gerna
hade han ännu en gång velat läsa om, hvad denna sjäifbekän-
nelse, som han med feberheta tankar nedskrifvit, innebar.
Men tiden och rummet tillät nu icke detta. Ej heller var han i
stånd, att här åter kunna försegla sin biljett. — Det skrifna.
fick alltså vara, som det var. Några ändringar kunde ju icke
heller ifrågakomma, — Men hvad skulle hon tänka? Kanske
genast gifva honom biljetten tillbaka. Kanske —och han kände,
hur det blef som kramp kring hjärtat — lämna den oläst till
sin make.
Samtalande röster i hans närhet väckte honom till större
vaksamhet. Platsen, der han stod, var ej den, der man under
en bal bör finna en eftersökt martisson af Kurts naturell. Men
trots det rätt genanta i sin belägenhet, kunde han icke slita sig;
från denna punkt, då han nu bakom sig hörde Jane säga:
— Icke kan väl jag hålla reda på, hvart löjtnant Silfver-
sporre behagar taga vägen? Det får du verkligen ursäkta mig-
Och Allan svarade:
— Mrs O’Brin frågade efter honom. Och jag trodde, att
han var här i krokarne, för denna dans har han ej dansat. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
