Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 131 —
— Då är det slut emellan oss. Då är det slut, Jane.
Hon riktade på honom en af dessa blickar, som med hån
och satir kullkasta de allvarligaste frågor. Och hon vände honom
ryggen, som om hans ord ej förtjänade ett svar, ens en begäran
om förklaring. Obesväradt, som om hon varit alldeles allena,
började hon nedtaga sitt hår och ordna sig för att gå till hvila,
liksom något ovanligt ej egt rum.
Allan betraktade henne, stum af förvåning. Slutligen kunde
han icke hindra sig från att kasta fram ett frågande:
— Hörde du icke, hvad jag sade, Jane?
— Jo, visst hörde jag, svarade Jane likgiltigt.
— Och du har icke något att säga om den saken?
— Hvad skall jag säga?
— Känner du icke det själf?
— Jag känner ingenting annat, än att jag är förfärligt
sömnig. Det vore nog bäst, att du ginge till sängs, du också . . .
När man är trött, pratar man alltid så mycket, som man icke
menar . . . God natt min vän!
— Jane!
— Nå? Ar det något mer du vill? Klockan är öfver
tre nu.
— Du tvingar mig till det yttersta!
— Tvingar icke alls. Hur kan du påstå något sådant?
— Godt! Jag går till Yivi, som jag sagt.
— Yar så god. Du blir väl mottagen. Mamma tycks sätta
stort värde på dig, och Vivi tror på dig som på en bror . . .
God natt, Allan.
— Är detta ditt sista ord?
Jane svarade honom ej. Ljudlöst drog hon sig bakom den
konstrikt arbetade sidenskärm, som dolde hennes eleganta ameri-
kanska säng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
