Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134
åt, hvad Allan skulle tro, om han verkligen lyckades ertappa
henne med lögnen om det så raskt tillintetgjorda brefvet . . .
Nej, icke alls af detta skäl . . « Hon ville endast lägga den
afgörande katastrofen fjarmare nuet. Hon ville halva andrum
att ordna den trassliga härfva, i hvilken hon råkat med Allans vän.
Men hur skulle hon handla? Hur i hast kunna finna ett
sätt, som hindrade Allan att af Yivi få veta, att något hemligt
bref ej afskickats från henne till Jane, att någon dylik korre-
spondens aldrig egt rum ? .
Hon smög sig ljudlöst upp från sitt läger. Hennes bara
fötter sjönko ned i den mjuka skinnmattan vid sängen, när hon
reste sig för att omedelbart börja utförandet af sin kontraplan.
Nästa’ ögonblick smög en hvit skepnad likt ett spöke ge-
nom våningen.
Från Janes boudoir närmade sig ljudlösa steg det rum, der
Allans arbetslampa ännu sågs brinna, men der intet ljud kunde
märkas, som gaf anledning förmoda, att en sträfsam ande der lät
hvilans timmar ila bort utan stärkande gagn.
Skepnaden var fru Jane, som spionerade på sin man. Hon
snubblade ej, hon tog ej ett enda steg miste, hon rörde sig med
samma säkerhet i mörkret, hvilket omgaf henne, som hade det
varit ljusan dag.
Nu vidrörde hennes hand den tunga portièren till Allans
rum. Yarsamt drog hon undan en flik af den tjocka, österländ-
ska väfnaden. Med återhållen andedräkt, och nästan med våld
hindrande sitt oroliga hjärta att klappa, kastade hon en lurande
tjufs späjande ögon i det upplysta rummet.
Enblickaftillfredsställelseblänkte tillurhennesvidgadepupiller.
Allan sof. Maktlöst hade hans hufvud och öfverkropp
fallit tillbaka mot skrifstolens stoppade ryggstöd, hans hand höll
dock ännu, der den slappt hängde ned öfver stolskarmen, fast
i den kort förut löpande pennan. Tunga andetag bekräftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
