Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 133
Trots de många mellanliggande rummen i den magnifika,
furstligt inredda våningen, skulle hon kunnat höra den minsta
ljudväckande rörelse, som Allan nu gjorde. Likt en Heimdal,
som hörde gräset växa, hade hon kunnat uppfatta det svaga
ljud, som pennans lopp öfver papperet alstrade, för så vidt att
han återtoge sitt arbete.
Men allt hade ändtligen blifvit så ljudlöst stilla och tyst.
Endast de olikljudande knäppningar, som våningens tidmätare
manade till lif med sekundär regelbundenhet, verkade monotont
och söfvande på hennes hörselhinnor, liksom ville dessa knäppar
med all makt bringa henne till medvetslös ro.
Men hon ville icke ha ro. Hon fick icke hängifva sig åt
drömmar och hvila. Hon hade nu ett långt viktigare värf än
sofva, hon behöfde nu hela sin fullt vakna själs styrka. Liksom
hennes man kanske i detta ögonblick — hvilket dock vore mer
än otroligt — lade rad till rad på det arbete om minor, mo-
derna minor, hvilka skulle gifva honom meriter i befordrings-
väg, låta honom stiga ännu en pinne högre på militarismens
rangstege, så ville hon, hans maka, hans edsvurne kompanjon i
det kristliga förbundet på lifstid, arbeta på den moderna mina,
hvilken skulle spränga hans spionerifarkost, innan den hunnit
fram till den svaga punkt, som här personifierades af halfsys-
tern Vivi.
Tiden var knapp. Klockan hade redan slagit half fyra.
Resultatet måste ligga klart utfördt redan innan solen gick upp,
vintersolen, som dock i januari ej visar sig förr än framåt åtta,
om den visar sig ens då. Iiedan före nio skulle Allan vara på
ort och ställe. Jane kände honom. Han hörde till dessa i de-
taljerna nogräknade naturer, som icke sofva öfver en preci-
serad tid.
Vivi måste alltså bli varnad innan fyra timmar, om ej allt
skulle förloras. Icke så, som om Jane numera egnade en tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
