Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 151 —
nits någon, som igenkänt henne, hvad kunde det då icke finnas
att prata om? Hon skulle blifva till en visa för hela staden,
och utläggningarna skulle göra henne alldeles omöjlig att visa
sig i de kretsar, hon tillhörde. Äfven Allan skulle lida deraf.
Hans karriär skulle också skadas, om skvallertungorna kommo
riktigt i gång. Helt visst vore det bara en, som rätt skulle
fatta motivet till hennes nattliga promenad, om han finge höra
henne berätta den. Men denne ende, hvad vore väl han mot
alla de andra? För att icke göra det onda värre skulle han
icke ens med kraft kunna uppträda till hennes försvar. Af
Kurt kunde hon ej vänta hjälp.
Att poliskonstapeln ej skulle säga något, då han nu visste,
hvem hon var, och att hon med bestämdhet afstått från sin
rätt att yrka ansvar, det ansåg hon vara så mycket vissare,
som han nog redan kommit till insikt om sitt förhastade nit.
Nu stod hon åter vid porten till det hus, der hon bodde.
En vintermorgons dagning visade sig mycket svagt öfver
Djurgårdslandet i dess öfver Skansbergen lägrade mörka dim-
mor. Timmarna hade runnit fortare än Jane beräknat. Klockan
var redan vid pass sju, ehuru det än var som midt i natten.
Men redan såg hon en och annan arbetare på väg mot Utställ-
ningsområdet, der man nu var som bäst i färd med förberedel-
serna till konstens och industriens stora sommarfest, den största,
som ditintills tagit säte och stämma i Norden.
Varsamt sköt Jane upp den tunga porten, som hon vid
utgåendet ej gjort sig tid med att stänga, och som ännu stod
öppen.
Kolsvart låg förstugan. Det var endast med svårighet hon
kunde trefva sig fram och finna ledstången till trappuppgången.
Att nu betjäna sig af hissen föll henne icke in. Smygande
måste hon närma sig sitt hem. Det ärende, i hvilket hon varit
stadd, fordrade ännu all försiktighet. Hon var icke trj’gg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
