Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. En kvinnas mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 —
förr än hon åter uppnått sin boudoir och dess dörr vore stängd
bakom henne.
När hon hunnit upp i förstugan en trappa upp, kom
det för henne, att hon gått orätt uppgång. Det var köksvägen,
hon borde taga. Hon hade ju ej nycklar till stora ingången
med sig.
Alltså på nytt sinkad tid.
Med en förkänsla af ansmygande trötthet — hon hade
snart ej sofvit på ett helt dygn — började hon åter nedstigan-
det. Det vaggande, tunga mörkret och ovanan vid trappan, som
hon mycket sällan hade betjänat sig af, samverkade till att göra
hennes steg osäkra. Blodet, som nyss varit till ytterlighet upp-
jagadt, började nu kännas tungt som bly i hennes ådror, och
kring ögonen instälde sig med korta mellanrum en olidlig sveda,
följd af spasmodiska ryckningar i ögonlocken. Afven kändes nu
ömheten efter slaget i bröstet högst pinsamt liksom förebud till
en allvarligare åkomma. Och hon tänkte med bäfvan på, att en
längre tids sjukdom kunde blifva resultatet af denna olyckssaliga
nattvandring.
Hon spratt till. Fotterna liksom växte fast vid trappans
fotsteg . . .
Yar det icke ljudet af en dörr, som öppnades, hvilket hade
träffat hennes öron? Efter snabb beräkning måste det till och.
med hafva varit den dörr, som ledde till Brättes våning.
Nu hördes tydligen steg närma sig, brådskande man-
liga steg.
Jane hade ej hört fel. Det kunde icke vara någon annan
än Allan.
Stannade hon kvar, vore hon förlorad. Allt skulle blifva
upptäckt . . .
Kanske hade han misstänkt något, när han funnit dörren
till hennes rum stängd? Hon hade ännu aldrig haft den läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
