Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
konturerna af en kvinna. Merochmerantogodessalinier bestämdare
former, som efter hand ordnade sig tillenvarelse aftilltalandeskönhet
med milda och tillitsfulla drag. Den lätta dräkten lågsom enmorgon-
dimma kring hennes väna, luftiga gestalt, och i sin ena hand höll hon
en palmkvist såsom symbol på sin fredliga mission. Hennes
ögon höllo sig med bedjande allvar riktade på sprängämnes-
uppfinnaren, som med stum förvåning såg denna varelse från
en annan värld, af mer eterisk natur än den han själf tillhörde,
närma sig honom. Med undran väntade han att få höra ett
ljud af en röst, som helt visst måste förnimmas endast såsom
fläkten af ett jordebarns tunga. Och han blef derför än mer för-
vånad, när hon nu med full tydlighet och med öfverraskande
kraft presenterade sig sägande:
— Jag är Folkviljan . . . Hvad vill du mig?
Allan kände sig något osäker när han svarade:
— Icke har jag kallat dig.
— Så tror du dödlige, som i din ifver att förstöra och
mörda just framkallar dina onda syftens omöjliggörande. Den
vätska, du der vill preparera, är skenbart snart redo, och du
njuter i förtid af den ära, dess verkningar skola gifva dig. Men
har du verkligen tänkt dig in uti, huru förfärliga dessa resultat
kunna blifva? Har du mätt det mått af blod och tårar, som
genom denna sprängsats kan fyllas? Har du samlat styrkan af
de jämmerrop, de förbannelser och den kvidan, som skall stiga
dig till mötes, när en af dessa dina minor en gång exploderar? . . .
Du behöfver icke svara . . . Jag läser dina tankar, som såge
jag dem för mig i en bok . . . För mig kan du aldrig slingra
dig undan. Hvarje svar, som du tänker gifva mig med ord,
har jag redan uppfattat till deras verkliga natur, innan du gifvit
dem form.
Allan kände hur kallsvetten började pärla fram på hans
panna. Tinningarna bultade som i feberbrytningar, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
