Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 158 —
läppar häftades samman, som om de med något osynligt våld
blifvit hoplänkade. Inför denna eteriska varelse, med de oskulds-
fulla, rena dragen, blef han ett intet, och de blickar, fulla af
allvar, som här träffade honom, och allt hans skarpsinne, ver-
kade som solstrålar på vax. Han tyckte sig allt mer tina upp
i sin jordiska sammanfattning och blifva en luftvarelse liksom
den kvinna, som nu behärskade honom till kropp och själ.
— Du vet, hvad Folkviljan är? Det vill säga, jag begär
ej, att du än skall fatta detta begrepp i alla dess konsekven-
ser . . . Nåväl! ... Så mycket vet du i alla fall, att Folkviljan
är en symboliserad tanke och förhoppning, eller en dröm om
du vill . . . Den drömmen säger, att naturen gifvit oss medfödt
allt, hvad vi behöfva till vårt försvar. Och detta är nog . . .
Det är den råa styrkans, kroppsstyrkans makt . . . Det är med
den, vi skola bekämpa våra fiender och skydda de svaga mot
dem, som äro starkare . . .
Allan hade utan en tanke på invändning känt sig dragas
med i den underbara visionens tankegång. Han nästan hade en
preciserad uppfattning af, hvad hon syftade till. Men på sam-
ma gång, som han måste gifva henne rätt, kände han äfven,
hur hans jordiska natur såsom kunglig svensk örlogskapten,
delvis äfven uppfinnare inom det maritima försvarsområdet, satte
sig upp mot ett dylikt urtidståndsresonnement . . . Man lefde
icke längre i de första tiderna efter den paradisiska idyllens
grusande. Man slogs icke längre med knytnäfvarna, man mot
man. Till och med våra svenske urfäder gingo icke obeväp-
nade till en fäjd. Och under århundradenas lopp hade denna
ursprungliga armering med stenyxor och flintknifvar utvecklat
sig till resultat af allt, hvad vi nu ägde, men som ändock ytter-
ligare kunde och borde utvecklas.
— Du har rätt, föll honom Folkviljan i talet, alldeles som
om han högt tolkat sina tankar . . . Du har alldeles rätt . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
