Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163 —
Och så skulle det bli en ny scen af den art, hvilken ej
numera vore ovanlig dem emellan.
Han var af en allt för mycket befallande natur, att ens
vilja vika en hårsmån, från hvad han tyckte vara sin rättighet
såsom husets herre. — Hon måste lära sig lyda . . .
Men så för ett ögonblick smög sig en vekare känsla öfver
honom. Han tyckte sig liafva varit för sträng redan då, när
misstanken första gången fick insteg i hans hjärta. Hade han
då, från början, varit mer forskande i tysthet, så hade kanske
alla dessa tråkigheter kunnat undvikas.
Forska i tysthet, ja, mumlade han . . . Du sade det. —
An är det icke för sent. Jag anar, men är icke viss på, att
det bref, Jane nyss brände, ej var från Yivi, som hon sade mig.
Der har jag en sak att utforska. — Ah! Jag kan bli galen af
allt det här . . . Och sömnen, den nu så välbehöfliga sömnen,
flyr mig som vore jag dömd till evig vaka.
Med värkande hufvud kom han åter in i sitt arbetsrum
och slog sig på nytt ned i den bekväma skrifstolen. Anblicken
af det framför honom liggande manuskriptet till hans storverk,
ledde hans tankar på den nyss hafda drömmen.
Han blef på nytt hemsk till mods. Den lilla lågan på cigarr-
tändaren var icke heller egnad att med dess svaga, blåhvita sken
öka sinnets lugn. Brådskande tände han ett ljus, och tog sig
för att närmare kontrollera utseendet af den exploderade elek-
triska lampan. Icke en skärfva af det päronformade glaset
kunde upptäckas. Det hade gått med den som med laboratoriet
i drömmen. Allt hade förintats till atomer.
En obehaglig ängslan smög sig öfver honom. Nattens
djupa tystnad föreföll honom lurande hemsk. Skuggan af honom
själf syntes misstänkt, och det livita pappersarket på bordet tog
sig ut som en liksvepning, der det allt mer växte ut i längd
och bredd för hans trötta, inflamerade blickar. Och under denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
