- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
164

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 164 —
svepning tyckte han att det rörde sig något, som mer och mer
antog formerna af en människokropp.
Han sprang upp. En ny, ohygglig dröm syntes vara i
antågande.
— Ut! Ut, måste jag, mumlade han. Kanske skall den friska
nattluften ge mig svalka och lugn. Någon sömn tycks det i
alla fall icke kunna bli af denna natt, annat än med galna
drömmar.
Och utan att han själf visste hur det gått till, är han kort
derpå klädd och på väg att fullborda sin afsikt. Brådskande
kommer han ut på gatan, utan att märka hur Jane med döds-
skrämsel i hjärtat ögonblicket förut nästan vidrört honom med
sin framsträckta, darrande hand.

*


Klockan var ännu icke fullt åtta samma morgon då port-
vakterskan, med hela känslan af sin missions vikt, ringde på
hos enkeöfverstinnan Stjernbanér, som nu hyrt sig en elegant
våning två trappor upp vid Vallhallavägen.
Hon behöfde ringa ett par gånger till innan någon öpp-
nade. Men då den väl honorerade portvakterskan märkte, att
det var hennes nåd själf och icke en jungfru, kände hon sig
ett ögonblick villrådig om hur hon nu skulle utföra ett uppdrag,
som syntes så till vida kinkigt, att biljetten borde direkt komma
i rätta händer. Hon var dock snart fullt inne i sin roll när
hon med sin djupaste nigning hördes säga:
— Glo mårrån hennes nåd! Förlåt att jag besvärar så
fasligt tidigt. Men det vore väl icke möjligt, att få tala ett par
ord med kammarjungfrun?
Ofverstinnan tog på sig en barsk min när hon svarade
fru Pettersson:
— Hvad vill hon Emma då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free