- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
170

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tag dig en lur till, så får jag sedan se, om det är lönt att tala
vidare med dig i den här saken . . . Gfod morgon!
Och hon vände Allan ryggen, samt försvann i angränsande
rum, der den häpna svågern nästa ögonblick hörde svärmodern
säga:
— Nå, hur var det? Hvad har händt?
Svaret kunde han icke uppfatta. Allt blef åter tyst der-
inne, och Allan fick en god stund ostördt sysselsätta sig med
sina tankar.
— Tydligen har det ändå varit något dem emellan, tänkte
han, i det han slog sig ned i en soffa för att invänta öfverstin-
nan och på lämpligaste sätt igensopa spåren af sin ovanliga
morgonvisit. Yid närmare eftersinnande kom det nämligen för
honom, att han handlat förhastadt. Till och med Yivi, den an-
nars så undfallande och timida gamla fröken, hade upprest sig
mot hans sätt att föra ransakning mot henne och halfsystern;
hvad skulle då icke den barska svärmodern göra, om han gent
emot henne fortsatte på samma vis. Men trots den för sent
ångrade stormlöpningens dåliga resultat, kunde han likväl ej an-
nat än känna en värmande belåtenhet vid tanken på, att det
bref, som Jane bränt, verkligen syntes vara en del af någon
hemlig korrespondens mellan systrarna och ej, hvad han fruktat,
ett kärleksbref till hustrun.
När derför öfverstinnan åter visade sig, var hans sinne i
full jämvikt, och han mottog hennes inbjudan till morgonteet
med sitt mest förbindliga leeede. Vivi lät ursäkta sin frånvaro
med att hon ännu icke vore klädd.
— Det måtte vara något fasligt viktigt, som du ville Yivi?
började öfverstinnan sin undersökning ... Så här dags äro vi
sällan redo att taga emot. Men för din skull så . . .
— Ja, mamma får vara god och ursäkta mig. Saken är
långt obetydligare, än den kan synas. Det vill säga, jag åt kan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free