Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 -
— Både ja och nej ! Besynnerligt ... Vivi brukar aldrig
slingra sig undan.
— Mamma tror således, att den der biljetten icke var skrif-
ven af Vivi.
— I)et tror jag. Nästan med visshet.
— Nej, hvad säger mamma?
Allan hade sprungit upp. Hans utseende vittnade om lif-
lig ängslan.
— Det kan ju vara möjligt att de spela ihop, fortsatte öfver-
stinnan efter en stund. Men detta återstår att taga reda på.
— Och om så inte är fallet?
— Då måste vi bruka list, svarade svärmodern, som al-
drig haft ett ömt och moderligt hjärta för sin mans, öfverste
Stjernbanérs dotter i ett föregående gifte. Håll dig bara
lugn. Häftighet kommer man icke långt med i sådana här sa-
ker. Jane är en fullslipad natur och vaksam till det yttersta.
Hon Ijar icke alls Vivis fogliga och väluppfostrade sätt. Det
skulle ju lätt kunna hända, att Jane i sitt trångmål tagit Vivi
som förevändning för att på bästa och lämpligaste sätt förklara
den der biljettens tillkomst.
— Hon sade det med bestämdhet.
— Såå. När fick hon den?
— Antagligen i går, medan vi voro på hofbalen. Hon
syntes nyss hafva läst den, då jag kom in.
— Och då du ville läsa den, så brände hon upp den midt
för dina ögon? Hur kunde du vara så dum, att ej hindra detta?
— Allt var ett ögonblicks verk.
— Saken ser betänklig ut. Men som Jane och Vivi ej
råkat hvarandra sedan detta inträffade, och Vivi ej heller fått
något varnande bref, åtminstone ej ännu, så tror jag nog, att vi
kunna mota dem båda i fällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
