- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
175

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 175 —
Det bief naturligtvis öfverstinnan förbehållet att öppna an-
fallet.
Hon tog också på sig sin barskaste min, när hon vände
sig till Yivi med frågan:
— Hör du Yivi! Hvad är det för hemligheter, som du
och Jane hafva med hvarandra?
t — Ingenting alls att’ tala om, kära mamma, svarade den
tillfrågade utan att vika undan för moderns skarpa blick. Och
hon kunde det så mycket mer, som hon ju inom sig måste känna
sanningsenligheten af sitt svar.
— Icke det? Nå, då må jag då säga, att du icke känner
mig rätt, Vivi, fortsatte öfverstinnan med en anstrykning af ironi.
Annars borde du af erfarenhet hafva lärt dig, att intet, ej den
minsta småsak, kan undgå min uppmärksamhet.
Hon gjorde en paus för att iakttaga verkan af dessa sina
ord, hvilka åtföljdes af en ännu skarpare blick än förut.
Allan, som satt midt emot Vivi, kände sig något generad.
Hur gerna han än ville bevittna bekännelsen om, att Vivi
och Jane dagen förut korresponderat med hvarandra — endast
för att lugna eller ännu bättre döda den misstanke, som allt mer
höjde sig anklagande mot Janes trohet — kunde han ej annat
än här se sig som en anklagare, utan att ega andra bevis än
Janes egna ord, hvilka han sjelf tviflade på. Men det ovanligt
trotsiga sätt, som Vivi — den alltid förr så undfallande och
försagda flickan — nyss visat honom, satte harnesk på hans
åstundan, att åter se henne kufvad. Och han beslöt, att för den
händelse svärmodern ej sjelf kunde komma till något re-
sultat med den dotter, som så med ens visade sig hafva egna
meningar, skulle han icke vara den, som lade ut förböner för
att mildra den uppstudsigas straff.
— Nåå Vivi! Har du förstått, började öfverstinnan efter
en stund — Du vet, att undanflykter icke tjäna till något, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free