Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 or dig synes han verkligen hysa ett mycket
val af maka . .
varmt intresse.
— Allan! Lek ej med mina känslor. Säg icke något, som
du kanske icke menar. »
Nu hade hennes röst sorgens och tviflets dofva klang.
— Tro mig, Vivi, och var lugn. Jag lofvar dig, att hvad
på mig ankommer, skall . . .
— Allan! Allan! Ingenting får du säga åt honom. Icke
ens med en min får du förråda, hvad vi nu här talat om. Äl-
skar han mig ej — och det är detta, jag tror — då skall heller
aldrig någons öfvertalning kunna inverka på honom. Men du
skall göra mig löjlig i hans ögon, och jag skall aldrig mer, utan
att blygas till döds, kunna möta hans blick. Hör mig Allan!
Icke ett ord om denna sak.
— Men hvarför skrifver du då till Jane? Tror du, att
hon kan hjälpa dig bättre?
— Nej, derom har jag icke heller bedt henne.
— Hvad vill du då, att hon skall göra?
— Jag har endast talat med henne om min karlek . . .
Och jag har . . .
Hon tystnade, liksom rädd att fortsätta. Hennes ansikte
dolde sig i händerna, och från det mot bordduken nedsjun-
kande hufvudet kunde man höra ljudet af svaga, med möda
återhållna snyftningar.
Vivi grät.
rande det parti, hon borde taga för Janes sak, som hon icke
ens kände till — öppnat sitt hjärta fullt för modern och svå-
gern, insåg hon, att dessa väl knappast skulle kunna hjälpa
henne.
Kärleken låter icke tigga sig. Den ger sig helt åt den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
