- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
178

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. På snedspår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178 —
— Ah! Da menar dina känslor för löjtnant Silfversporre?
Ar det icke så? Svara mig, Yivi!
— Jo, mamma.
Yivi vände sig bort med rodnande kinder.
— Nå, ser du der, Allan, hvad du har gått och grämt dig
för, fortsatte den barska damen, vänd till sin måg . . . Den
lilla fjållan har trott, att Jane kunde hjälpa henne bättre än
både du och jag. Nå, det må jag då säga, var att gå öfver
ån efter vatten, att gå till grannas och låna eld. Du borde
kunna inse, att Jane vore den minst lämpliga böneman, som här
stod att välja. Jane är ju en ung fru, till åren åtminstone
yngre än du själf. Icke passar det, att hon vänder sig till en
man med sådana saker, som att tigga kärlek för sin syster.
— Det har jag aldrig bedt henne om, föll nu Yivi in, för
att åtminstone mildra den löjliga dager, hon nu själf placerat
sig uti . . . Jag har endast talat om för henne, hvad jag kän-
ner för Kurt, löjtnant Silfversporre, menar jag ...
Allan hade fått en sten lyftad från sitt hjärta. Glädjen
öfver att än en gång hafva misstänkt sin hustru med orätt,,
gjorde honom deltagande för Yivis känslor. Han reste sig och
gick fram till henne, samt lade sin hand på hennes axel, i det
han sade :
— Hvarför sade du mig icke detta, när jag nyss frågade
dig om orsaken till ditt ominiösa bref? Då hade jag redan
kunnat trösta dig, med hvad jag vill säga dig nu. Så hör dål
Jag tror mig ej hafva sett alltför galet, då jag säger, att Kurt
helt visst hyser varmare känslor för dig, än du anar.
— Allan1
Hennes röst innebar något af en sommarfågels helsning
till vaknande dag.
— Ja, tro mig, Vivi. Han kommer ofta upp till mig.
Och vi hafva mer än en gång fört samtalet på hans blifvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free