Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 207 —
genom ett trollslag. Hastigt frigjorde hon sin hand från Kurts
fasta grepp och sträckte sig öfver barrièren, följande med blicken
den riktning, som Yivi anvisade. Med en stämma, hvilken nog
ej så fullständigt kunde dölja de känslor, som nyss stormat om i
hennes hjärta, svarade hon:
— Elsa Kosenörn? . . . Jo, visst är det hon. Och alldeles
der invid nätet ser du vår gamla bekanta, G-erda Lundstén.
— Gerda Lundstén! utbrast Evert, lätt skiftande färg. Ja,
verkligen hon! Och i sällskap med min gode vän, löjtnant
Strömlöf. Nej, då måste jag dit ned! Han skall icke neka att
presentera mig för den der sötungen.
Och han reste sig med en ifver, som icke alls syntes stå i
samband med den nyss hållna föreläsningen, hvilken i likhet med
flertalet andra dylika hade varit skäligen torr. I det han vände
sig till sitt sällskap, utbrast han med stegrad liflighet:
— Men skynda på, så kunna vi kanske få komma med i
det nya parti, som snart synes börja. Teorien är nog bra, men
praktiken bättre.
— Hvad säger löjtnant Silfversporre? hördes Yivis något
osäkra stämma, i det hon vände sig till sin kavaljer på höger hand.
— Jag? • • • Ja, naturligtvis, naturligtvis är praktiken bätt-
re, svarade Kurt med en hastig sidoblick på Jane, som skynd-
samt fick mycket brådt att genom kikaren betrakta den unga
flicka, hvilken i så märkbar grad hade ådragit sig beundran af
o
hennes mans kusin. Åtminstone trodde Evert, att Jane intres-
serade sig för henne.
— Då gå vi ned då, fortsatte Evert nervöst, i det han när-
made sig trappan. Ni gå ju med? Men så skynda då!
Och i det han artigt vek undan för Yivi — som på nytt
fått en släng af sin inympade slafviska lydnad och nu utan vi-
dare reflektioner lät kommendera sig af Evert, liksom annars
af sin mor — nästan pressade han henne ned för trappan med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
