- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
208

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 208 —
ifvern af en älskare, som vill undanskaffa det hinder, livilket
rest sig upp mellan honom, och hans föremål.
Deraf kom det sig, att ingen af dessa hade egnat en tanke
åt de kvarvarande. Glömska af både Kurt och Jane, skyndade
sig Evert och Yivi — hon allt jämt bunden af sin lydnadsdrift
och verkligen för en stund utan all tanke på den, som nyss ta-
git all hennes uppmärksamhet i anspråk — fram mot den bänk,
på hvilken löjtnant Strömlöf och fröken Lundstén tagit plats,
inbegripna i en konversation, som, att döma af bådas leende
miner, tycktes vara munter nog och ej endast beröra den sista
premieren eller konserten eller bazaren eller rätt och slätt — vä-
der och vind.
Yivi och Gerda Lundstén voro gamla bekanta. Deremot
kände Yivi den mycket intagande fröken Rosenörn endast par
renomé. Ryktesvis hade hon dock hört, att denna unga dam
skulle vara en af löjtnant Silfversporres varmaste beundrarinnor.
Och liksom två duellanter före enviget granska hvarandra från
topp till tå för att med blickarna söka läsa det motstånd, som
kan vara att vänta, mätte de båda kvinnorna livarandra under
den presentation, som nu egde rum, med blickar, som tolkade
mer kritik än artighet. —
Men der uppe på läktaren!
Jane hade rest sig samtidigt med Yivi för att genast följa
med ner till lawn-tennissalen. Men i samma ögonblick hade Kurt
med en dristighet, som sedan föreföll honom själf oförklarlig,
hindrat henne genom att helt nonchalant, men på samma gång
med en viss bestämdhet, tryckt sin hand mot barrièren och så-
lunda, då han ännu befann sig sittande, afstängt passagen som
med en lefvande bom.
Förvånad hade hon betraktat honom med en blick, hvilken
skulle kunnat kallas drottninglik, om drottningar fått något sär-
skildt privilegium på att blicka majestätiskt. Men antingen nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free