Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
— Älskade, har du läst mitt bref?
— För Guds skull, var tyst!
— Du måste svara!
— Ja. Jag har läst det.
— Säg, säg, om du älskar mig?
— Ja! . . . Nej . . . Jag vet icke ... Nu kan jag
icke säga det.
— När, när och hvar?
— Yet icke . . . Yågar inte ... O, Gud! Se der kom-
mer min man !
— Och se der öfverstinnan. Kom! hördes Kurt befalla.
Han hade fattat hennes skälfvande hand och drog henne
tillbaka uppför trappan.
Ofrivilligt, åtminstone ej med fullt medvetande om, hvad hon
gjorde, följde hon honom. Han gick med snabba steg, och hon
hade till och med svårt att hinna med. Det surrade och bulta-
de i hennes hufvud, och för ögonon hade det lagt sig liksom
en dimma, i hvilken röda och svarta ringar stego upp för att genast,
åter sjunka.
— Sätt dig här, Jane! Ännu ha de icke hunnit fram till
Evert och Yivi. Jag ser dem just nu nalkas bänken, der Yivi sitter.
Kurts röst lät bestämd och full af fattning. Jane lydde
honom såsom nyss mekaniskt, utan att hvarken tänka eller fråga.
Bilden af hennes man, som helt hastigt dykt upp i entré-
dörren till det stora förrummet med den eleganta five-o’clock-tea-
behållaren, stod ännu för henne som det på brottet följande
straffet. Utan att känna slafvens fega fruktan för vedergällning,
var hon ändå icke nu nog lugn för att kunna möta hans ögon, de der
vanligen så kalla ögonen, som dock kunde brinna till med flam-
mor af svartsjuka och sårad egenkärlek.
— Han såg oss icke. Hör du?
— Nej! Hur sade ni? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
