- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
213

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 213 —
— Han såg oss icke, Allan menar jag.
— Kurt . . . tror du . . . tror du verkligen? . . .
— Jag är alldeles säker derpå. Just som du ropade till,
hade vi ännu icke hunnit stort mer än i halfva trappan, och der
är det ju nästan mörkt. Dessutom vände han sig då för att
gifva öfverstinUan plats.
— Men min Gud! Hvad tänker du nu att ? . . . Här ser
man ju oss . . .
— Min plan är mycket enkel. Här måste man se oss.
Tag din kikare och låtsas fördjupa dig i detaljerna dernere.
Jag sitter så här ett stycke från dig och gör som du mina iakt-
tagelser. När vi tala med hvarandra, så vänd dig icke hit åt
mig, utan fortfar att betrakta salen och de spelande. Man har
börjat nu, som du ser.
Och Kurt hade rätt. Grupperingarna till spelet voro redan
gjorda. Bland de spelande syntes nu äfven Evert och Vivi i
samma parti som fröken Gerda Lundstén och löjtnant Strömlöf,
den senare som instruktör åt Yivi, i ett fyrhandsspel, som väl
mer fick anses som en öfning åt nybörjerskan.
Utan att vända sig mot Jane sade Kurt:
— Ser du Allan?
— Ja, svarade Jane utan att taga ögonen från sin kikare.
Han står der vid väggen och talar med mamma.
— Alldeles! Ännu ha de icke sett oss . . . Men nu. Låt
mig märka dem först.
Och Kurt reste sig invid barrièren och gjorde en ceremo-
niös bugning för öfverstinnan, som med lorgnetten för sina skar-
pa ögon besvarade helsningen, i det hon leende syntes yttra nå-
gra ord till den bredvid stående kaptenen.
— Han ser då inte vidare misstänksam ut, fortsatte Kurt,
i det han nu vände sig mot Jane. Besvara hälsningen . . . Af-
ven Allan betraktar oss.
%

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free