- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
215

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 215
och tryckt Allans hand. Vi ville först se, hur lawn-tennis tar
sig ut från högre rymder.
— Men Evert och Vivi hade brådare att själfva kasta sig
in i leken, föll öfverstinnan in med en röst, som lika mycket
kunde tolka missnöje som ironi.
— Ungdomen är alltid så der snar af sig, kära mamma, sva-
rade Jane lugnt, trots den skarpa sidoblick hon varsebief i styf-
moderns hvassa ögon. Jag vill icke spela i dag . . . Jag kän-
ner mig för trött.
— Kanske löjtnant Silfversporre också har samma skäl att
icke assistera Vivi, som jag hörde det var fråga om.
— Nej, visst icke. Men jag kunde med skäl icke lämna
fru Brätte alldeles ensam här uppe. Och så . . .
— Nå Evert hjälper henne nog.
— Tror jag knappast. Det är min vän, löjtnant Strömlöf,
som fått den äran.
— Den der unge mannen med de ljusa mustascherna?
Han, som nu kastar ut den gröna bollen? En ståtlig gosse.
— Alldeles, min nådiga . . . Och löjtnant Brätte assiste-
rar fröken Lundstén.
— Jaså hon, den unga hickan med den der koketta sport-
mössan.
— Ha ni suttit här hela tiden? afbröt Allan, utan att gif-
va Kurt tid att besvara svärmoderns senaste fråga.
— Tio minuter på sin höjd. Det är väl icke mer än fem
minuter, sedan vårt sällskap gick ned.
— Jaså, svarade Allan och lät sina blickar med ett likgil-
tigt och slappt uttryck glida öfver den skiftande tahan af de
spelande, som nu åter syntes hafva kommit riktigt i farten.
För Janes onda samvete var det redan, som låge det i ton-
fallet af detta Allans: “Jaså“, en misstanke om, hvad som skett
der uppe på läktaren, innan han kom dit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free