- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Första delen /
220

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 220
slutliga dråpslag, som i ett hugg skulle afskära deras äktenskap-
liga band.
Att detta slag icke redan fallit, var henne nu en gåta,
der hon rodnande, och utan ord för hvad hon tänkte och kände,
lät blickarna drunkna i frestarens ögon, som vakna drömde lik-
som hennes egna.
Men den plats, der de nu stodo — i förrummet till lawn-
tennis salen — var icke egnad för drömmar.
Hvilket ögonblick som helst kunde ju någon komma och
förvåna sig öfver dessa två, som så fullständigt syntes hafva
gått upp i betraktande af hvarandra. Och den förvåningen
skulle nog icke bli stum, ej heller bevaras som en hemlighet.
Det fins intet ämne i världen så tacksamt för rapport som
andras hjärteangelägenheter, synerligast de otillåtna. Nästans
små fel gifva skandalernas munnar hvardagskosten, men äkten-
skapsbrotten skänka dem festmåltidernas delikatesser. Och man är
girig på sådana. Afven den rikaste tillgång synes aldrig kunna
fylla efterfrågan.
Kanske var det tanken på detta, som ändtligen kom Kurt
att vända åter till verkligheten. Framgången hade gjort honom
dristig, men ej öfvermodig. Också låg det en viss försiktighet i hans
röst, när han nu bröt den farliga tystnaden med ett framhviskadt :
— Jane! Yi måste gå in till de andra.
— Ja ... ja visst, svarade Jane ännu drömmande.
— Se lugn och obesvärad ut. Hvad är du nu orolig för?
Han har ju gått. Men nog medger jag, att det var fatalt.
Fatalt! . . . Hvad detta ord låt platt för hennes öron . . .
Fatalt! . . . Hade han verkligen intet annat uttryck för
en händelse, som lika väl nu kunnat hafva gjort henne till en
ertappad äktenskapsbryterska — hvilken icke mer egde rätt att
dväljas under sin makes tak — som hon åter en gång fått den
lyckliga slumpen på sin sida?
v

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/1/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free