Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lawn-tennis med erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
Hon började känna en viss misstro till den man, som nyss
besvurit henne — vännens hustru — om genkärlek.
Hon älskade ej sin make — detta är sannt. Men hon
ville ej derför med slapp likgiltighet kasta bort sig åt någon
annan, om hon ej hos denne andre fann den kärlekens harmoni,
som hon kräfde af lifvet.
Detta enda lilla ord “fatalt“, framsagdt med samma likgil-
tighet som ett hvardagligt: “Hur står det till?“, visade ett
ögonblick för hennes själ något af den ytlighet, hvilken utgjorde
bottensatsen af Kurts karaktär.
Hon blef rädd för det svalg af tomhet, som plötsligt blic-
kade fram ur den ståtlige, unge gardesofficerens inre, och hon
drog sig åter inom sig själf likt snigeln, som i sin fuktiga gräs-
idyll plötsligt känner den varma beröringen af räfvens tunga.
Också var det ej sainma Jane, som uppe på läktaren hade
glömt sina plikter och brutit sina eder, hvilken nu vid Silfver-
sporres sida närmade sig den lefnadsfriska gruppen af spelande,
der Yivi ännu med fumlig osäkerhet dref sina första bollar.
Hon var åter den kalla, lugna fru Jane, som, oberörd af kärleks-
krämpor, gick sin väg fram likt en skönhet utan hjärta, knap-
past ens med sinne för att njuta af den beundran, hon väckte
bland män eller af kvinnornas afund.
Kurt tog denna förändring såsom en ypperligt anlagd mask.
Han var ännu allt för mycket bunden af det sällhetsrus.
som den nyss från Janes läppar röfvade kyssen hade framkal-
lat. Derför kunde han ej tänka sig in i den nervösa varelsens
själslif, allra minst egna den uppmärksamhet åt sina ord, som
var af nöden för att vidmakthålla hennes kärlek, passion eller
hastigt uppflammande lidelse. Derför märkte han icke heller, att
det enda lilla ordet “fatalt“ kommit den nyss glödande genkär-
leken att mattas, slappas, falna ut. Och i det lugna, nästan ky-
liga sätt, hon nu visade mot honom, såg han derför endast en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
